Beeline Love Supreme

MED NÄSA FÖR BLOD
en krönika av Karin Nilsson, ägare till BEELINE WHITE GOLD

Regnet smattrar mot vindrutan. Strålkastarna från de mötande bilarna bländar henne i den våta vägbanan. Men det spelar ingen roll för det är fredag kväll och föraren har bråttom. Bråttom hem till barnen som väntar otåligt. Hon tar ett fastare grepp om ratten och trycker ner gasen ytterligare. Så plötsligt står han bara där. Mitt framför bilen. Hon bromsar men inget händer. Hon pumpar förtvivlat med bromsen och hör ljudet av skrikande däck i den våta asfalten. Så kommer smällen. Det hörs en dov duns när hans kropp träffas av fronten och han slungas över motorhuven ut i vägkanten. Det skär i öronen av plåten som veckas och sedan blir allt tyst. Tyst sånär som på regnet som fortsätter att smattra mot bilen. Hon sjunker skakad ihop och lutar huvudet mot ratten och ser inte när den skadade till slut lyckas resa sig på darriga ben och chockad försvinner in i skogen.

Föraren är skärrad och polisen får in anmälan om olyckan först 3 timmar senare. När  S-G och Lord kommer fram till den ungefärligt angivna platsen noterar de tacksamt att någon har märkt ut olycksplatsen med en vit näsduk knuten om en liten björk i vägkanten. S-G kliver ur bilen med ficklampan i högsta hugg. Han undersöker olycksplatsen och kan konstatera att eventuellt blod har spolats bort för länge sedan av hällregnet och den piskande nordanvinden. Han går tillbaka till bilen och tar ut Lord som darrar av upphetsning när spårselen kommer på. Ett hårt arbetspass under svåra förhållanden väntar.

Beeline Trust Is Shareware

Lord är rutinerad och tar sig snabbt an spåret. Han arbetar sig framåt lugnt och stilla, hans koncentration är högsta möjliga. Vittringen är svag och det blåser hård sidvind. S-G litar på sin kollega och följer tyst efter. Så stannar Lord upp, han tittar på S-G och börjar sedan gå i en ring runt spåret. Han har tappat vittringen och försöker hitta spåret igen. Plötsligt viker han av åt höger och nosen är som en magnet i marken igen. S-G nickar belåtet, de är åter på rätt kurs. Efter 45 minuters spårande genom tät granskog och över vindpinade kalhyggen kommer de fram till en bäck. Lord plumsar över bäcken men har inte kvar spåret på andra sidan. Åter börjar han slå en ring i allt vidare cirklar tills han 30 meter åt vänster åter hittar spåret. De fortsätter framåt tills S-G plötsligt ser något glimma till i ficklampans sken. Han sätter Lord och smyger tyst framåt ett par steg. Vid bäckkanten ser han rådjuret ligga med ångestfyllda ögon. En stor och vacker bock med ett ben avslaget och ytterligare ett svårt skadat. Han osäkrar och höjer geväret. Det befriande skottet ekar genom skogen. Den stilige bocken har inte längre smärta i blicken utan betar nu i en värld där gräset alltid är grönt och bäckarna ständigt porlar. S-G går tillbaka till Lord som får spåra sista biten fram till rådjuret där han får sin rättmätiga belöning. Åter en gång har Lord hjälpt till att förkorta ett onödigt lidande.

Lögn och verklighet

Den här historien är inte sann. Tyvärr kunde den mycket väl ha varit det. För vad som hände här utspelar sig alltför många gånger om året i verkligheten på våra vägar. Bara i Kronobergs län hade vi i fjol 1.870 trafikolyckor med klövvilt., d.v.s. mer än 5 om dagen. Under hela 1996 hade vi 2.776. Nu är det självfallet inte så att alla olyckstillbud slutar med ett skadat djur. Men till statistiken ska vi även lägga skadeskjutet vilt vid jakt samt ett visst mörkertal när det gäller trafikskadade rådjur.

Lagens långa arm

Dessbättre har lagen ett och annat att säga om såväl trafikolyckor som om hur jakt ska bedrivas. Om du skulle köra på ett klövvilt har du som förare en lagstadgad skyldighet att anmäla detta till polisen. Om du skulle bli ertappad med att köra på ett djur och inte anmäler detta kan du i värsta fall bli dömd för smitning vilket kan ge böter. Olyckan i sig ger ingen rättslig påföljd för dig som förare. Om olyckan skulle vara framme tänk då på att märka ut olycksplatsen med t.ex. en näsduk knuten i ett träd eller liknande. På så sätt underlättar du väsentligt för jägaren och hans hund.

SEVCH Beeline Paper Moon

Övning ger färdighet

Tyvärr är det här med särskilt tränad inte en självklarhet för alla. Hundar föds inte till att vara duktiga viltspårhundar. En bra viltspårhund har lång träning bakom sig. Inte minst viktigt är det att föraren också har gedigen erfarenhet. För att hunden skall ha förutsättningar att göra en bra arbetsinsats så måste hela ekipaget vara väl tränat för att lyckas med uppgiften. Man får aldrig glömma att det i en faktisk situation inte finns färgglada snitslar att följa, ofta är det mörkt med otillgänglig terräng. Många gånger finns det inte heller mycket blod att följa som t.ex. vid ett skadat ben. Trots detta ska hunden klara av att hålla isär olika spår och följa det rätta trots att det ibland kanske har förflutit långt mer än ett dygn och andra purfärska viltslag korsar.

Fortsättningsvis när ni ser folk tassa omkring i skogarna med rådjursklövar fastbundna i snören kring midjan och blod droppande från händerna så kan ni andas lugnt. Det är ingen mystisk sekt som har offermöte utan bara Alvesta Hundklubb som har Viltspårkurs!

Här nedan ser du BEELINE MAGIC MOMENT ”Embla” med matte Marianne Lundgren på ett träningsspår.