Om Eva

Ägare till Kennel Beeline

 

appeneva

Min bakgrund som hundägare – eller snarare som hundälskare – startade genom att jag redan som mycket liten tjatade om “vovve”. Min första leksak som jag minns mycket tydligt var ett mjukisdjur som föreställde cockern ur Lady och Lufsen. En sådan ville jag ha och jag tjatade så energiskt som bara barn kan på sina föräldrar! Jag hade nog bearbetat dem så att det inte var långt kvar när det upptäcktes att jag var allergisk. Det var pollen, olika födoämnen och så det mest katastrofala av allt – mot alla slags pälsdjur…Som tur var fick vi kontakt med en mycket förstående läkare som erbjöd oss att prova något nytt, vaccinering mot allergi. Under nästan ett år fick jag regelbundet sprutor som skulle hjälpa upp immunförsvaret. Efter avslutad behandling rekommenderade läkaren att vi skulle skaffa hund för att återigen bygga på immunförsvaret. Tror ni att jag älskade denna läkare? Dock kunde det inte bli en cocker, den ras som då var lättast att ha för en allergiker var pudel men vad gjorde det, det var ju en HUND och den var min!

Jag var 8 år när min mellanpudel Hedebos Doreen äntligen kom. Hennes pappa var den då mycket kända NordCh Royalblue of Burdiesel och hon hade den på den tiden godkända färgen “blå”, vilket egentligen var en blandning mellan svart och silver. Som de flesta pudlar var Doreen mycket läraktig. Eftersom jag också var hästtokig men inte hästägare (där bet inte mitt tjat) blev jag en föregångare inom agility. Ni skulle ha sett de hinder jag byggde i vår trädgård och som jag fick Doreen att hoppa – vi tyckte båda att det var jättekul. Jag har inget minne av att det i närheten av där vi bodde fanns någon hundklubb med tillgång till tränings- och tävlingsmöjligheter vilket nog var synd. Däremot kom jag på mitt livs första utställning med henne. Det var uppfödaren som hade anmält och det var till Stora Stockholm som vid den tiden gick av stapeln ute vid Tennisstadion på Gärdet. Jag minns inte hur det gick för Doreen (hon vann förstås inte för det skulle jag nog ha kommit ihåg) men jag minns så spännande jag tyckte det var.

Läkaren hade haft rätt, med tiden försvann min pälsdjursallergi gradvis. Tyvärr försvann också Doreen vid 10 års ålder, ungefär vid samma tid som jag var på väg att flytta hemifrån. Hur det gick till när jag mötte min första springer 1970 kan ni läsa mer om under Historia.

Under många år med mina första springers tränade och tävlade jag mycket. Första certet på utställning med SUCH Bumble-Bee minns jag bara i ett lyckorus – och att det väckte en än starkare lust att träna inför jaktproven. Förutom att ha tävlat på jaktprov har jag också tävlat på viltspårprov och lydnadsprov, i det senare med ett 3:e pris i klass III som högsta merit. Under dessa aktiva år blev jag också alltmer involverad i kynologiskt ideellt arbete. Först genom SSRK, Spaniel- och Retrieverklubben där jag under ett antal år var sekreterare i Småland/Östergötlandavdelningen. Efter delningen till en Smålandsavdelning var jag också ordförande en tid. Båda dessa poster innebar en hel del arbete med att arrangera utställningar och jaktprov, vilket var mycket lärorikt. Samtidigt var jag instruktör i jakttränings- och viltspårskurser tillsammans med andra springerägare med engagemang. När Springer Klubben bildades var jag en av personerna som satt med redan i interimstyrelsen. De första åren satt jag som sekreterare centralt, men övergick så småningom till att sitta i styrelsen för Springer Syd, åren 2001 – 2006 satt jag, först som sekreterare och sedan som ordförande, och att vara redaktör för Springer Tidningen.  Att vara redaktör innebar många trevliga och givande kontakter med springerägare runt om i Norden, men vad jag minns som allra roligast under den här perioden var när Springer Syd fick arrangera Springer Klubbens Club Show det år klubben fyllde 10 år. I samband med jubileumet gjorde jag också en Jubileumstidskrift som än idag är mycket rolig att titta i. Du hittar den på Springer Klubbens hemsida.

Genom Springer Klubben har jag också fått en del domaruppdrag. Fem inofficiella utställningar har det blivit hittills och ett jakttest på Springer Östgötas Dual Purpose. En sak är säker – det är en helt annan sak att bedöma en hund inne i ringen än från ringside!

IMG_5374

Efter att ha bott i nästan 20 år i Småland var det 1996 dags att bryta upp, främsta anledningen var nytt jobb inom det område jag nyligen hade utbildat mig inom. Det kom att bli Skåne och närmare bestämt med arbetsplats i Malmö, fast vi bosatte oss i Löddeköpinge som ligger ca 2,5 mil norr om Malmö. Där arbetade jag först med personal- och informationsfrågor inom en näringslivsorganisation och sedan 1998 var jag bitr regionchef med ansvar för olika näringslivsfrågor och även för vår kommunikation genom webben och i sociala medier. 2017 gick jag i pension och ser nu fram emot att ha än mer tid för hundarna!

evamhundar

kontorshundar I det interna informationsansvaret i det tidigare jobbet ingick även att vara ansvarig för vår Intranetsida vilket gjort att jag fått en hel del kunskap om att skapa hemsidor – men man blir aldrig fullärd. Min ambition är hög, det finns mycket att dela med sig av till nya och gamla springerägare. 2003 lämnade vi Löddeköpinge och flyttade till Helsingborg. Numera har jag även ett eget företag som jobbar med hemsidor och digital kommunikation, se mer HÄR.

Under åren 2002 – 2010 deltog jag inte speciellt flitigt i tävlingssammanhang. Familj och barn tog mycket tid liksom andra fritidsintressen. Även om barnen nu blivit stora och flyttat hemifrån så ser jag utställningar mer som ett trevligt avbrott i vardagen än som ett måste. Huvudintresset  kretsar kring avel – ett  område som bara blir mer intressant ju längre man hållit på. Jag kan aldrig se mig mätt på valpar, så är det bara. Att som nu kunna se 8:e och 9:e generationen efter mina första tikar i valplådan är helt fantastiskt och ibland så ser jag valpar som påminner på något sätt om tidigare generationer.

Men det allra bästa med att ha springer är trots allt att den är en kompis i vått och torrt – det allra bästa sällskapet som aldrig viker från din sida!

Eva

Där jag är, är en (eller fler) springer inte långt borta…

 

siiriojag

jagsiiri    evahundarhavet  Evaizavaxjo

evamedvalpar

 

Pin It on Pinterest

Share This