”They are not with us any more – but always in our hearts”
Idag fick vi det sorgsna beskedet att ”Siiri” BEELINE THE LADY SMILES har somnat in. Hon skulle ha fyllt 12 år i nästa vecka,
Så här skriver Siiris nuvarande matte Gunilla: ”Helt otroligt var hon med som vanligt igår på vår halvtimmes promenad och var med i söndags på golfbanan. Men vi var hos veterinären med henne i torsdags för jag tyckte hon hade blivit sämre i andningen. Då upptäckte veterinären att hon även hade en infektion i livmodern och att det kunde vara cancern som spridit sig (Siiri hade sedan tidigare i juvren som behandlades). Och hon sa att det var en tickande bomb och att vi skulle komma så snart vi märkte att hon blev sämre. I natt vaknade jag av att Siiri andades mycket snabbt och sedan i morse ville hon inte gå ur sin korg. Inte gå ut och kissa och inte äta, samtidigt som hon andades mycket besvärat. Jag ringde vår veterinär som var på kurs i Frankrike men hon ringde sin anställde som körde till kliniken och mötte oss trots att det var stängt. Siiri fick lugnande och och med en gång andades hon lugnt och fint och fick sedan somna in där. Jag satt hos henne hela tiden och klappade henne. Det var så skönt att det gick så snabbt. Vad tomt det kommer att bli, hon var ju med mig överallt! Vi ska begrava henne i vår trädgård, hos Grynet (FTP Flexible Friend Av Vettin). Tack för att vi fick ta hand om Siiri!”
Siiri föddes i en kull på 11 valpar 2004 och var dotter till vår ”Easy” BEELINE ANGEL IN DISGUISE. Redan tidigt var jag klar över att det var hon vi skulle behålla och ingen annan. Hon växte upp och jag minns henne som mjuk och vänlig men med integritet – ja hennes namn passade henne mycket väl, hon var en riktig lady. Fast hon tyckte om hela familjen så hade vi ett särskilt band och där jag var – ja där var alltid Siiri. Aldrig mer än någon eller några meter bort.
Hon var en vacker feminin tik och även om hon inte tyckte att det där med utställning var så himla kul så fick hon ck några gånger och alltid bra placeringar, antingen 2:a eller 3:a i klassen. Den tråkiga delen var dock att hon inte var någon bra avelstik. Vi gjorde många undersökningar men vi hittade aldrig var felet låg. Några gånger gick hon tom och fick inga valpar alls medan hon i de 3 kullar hon hade fick 2, 1 och slutligen 3 valpar. När hon fick en valp hade den blivit så stor så vi fick åka in akut och ta ut den med kejsarsnitt.
I den sista kullen behöll vi en tik men som oturligt nog hade höftledsfel. Hennes blodslinjer hade tagit stopp där om vi inte hade haft turen att få ta en kull på Siiris syster Vilda, BEELINE INNER SMILE. Så nu finns hon bak i stamtavlorna på flera av de kullar vi har haft på senare år, t ex Kina-kullen, Picasso-kullen och Australien-kullen,
Efter det tog vi beslutet att hon skulle få flytta till Peter och Gunilla Rodenstam i Svedala som tidigare haft vår tik Grynet. Och där har hon haft det bra och de har tagit så väl hand om henne – det värdesätter jag mycket, stort tack. Bland annat var hon ofta med ute på golfbanan och hade koll på alla bollar där 🙂
En mer trogen vän är svårt att tänka sig. Nu får du springa hack i häl med mamma och dina syskon i stället – run free Siiri!
