Här är valparnas album under 8 veckor som kommer att uppdateras varje torsdag. Vill du läsa mer om föräldrarna Sally och Pipes, klicka här.
Den sista veckan med valparna blev så mysig – ja förutom annandag påsk som bjöd på snö! Annars var de ute varje dag och hade så roligt i trädgården. Det märks att det är rätt ålder att skiljas åt, nu är de inte en flock längre utan verkligen individer som gör sin grej helt oberoende av de andra. Sally har älskat att leka med dem och de har fattat att hon inte bara är en mjölkbar. De förknippas också mig med mat och är så duktiga och kommer som ett skott när jag visslar! Jag hoppas verkligen valpköparna tar till vara detta och fortsätter med visslingen. Veterinären kom och det blev stick av vaccin och id-märkning men ingen sa ett ljud. Alla blev godkända utan anmärkning. Jens, Pipes ägare, kom också på besök och hjälpte till att ta foton på alla som ni kan se nedan. Han tyckte också att valparna var mycket fina och trevliga.
Så nu återstår bara för mig att önska alla lycka till vidare i livet och jag hoppas alla familjer kommer att hålla kontakten. De kommer alltid att vara ”mina” valpar hela livet.
Ni såg det fina tältet från förra veckan som var tänkt att vara som skydd om det skulle regna då detta var besöktsveckan för flera. Ja den stod så fint och vädret var fint – ända fram till någon timme innan första familjen kom. Då kom det en plötslig kraftig vindstöt och tog hela tältet med sig trots att vi hade surrat det! Det var lite surt men mest tråkigt var det för familjen som kom den dagen, faktiskt den enda dagen som det regnat när vi haft besök. Valparna blev våta och frös och vi frös så det blev inte riktigt som tänkt… Alla övriga har dock haft turen på sin sida med sol och kunnat mysa med Sally och valparna på altanen. Vi har haft härliga dagar där, valparna har lekt så de varit riktigt trötta på kvällarna – och Sally har lärt dem allt hon kan 🙂 Dvs att man kan sitta och gnälla utanför dörren så att man blir insläppt…ni kan tänka er ljudet när alla kom på knepet. Well, de intog vardagsrummet och köket i ett nafs, tyvärr blev fotona på det suddiga. Men kul hade de! En natt hade det regnat så det var vått på altanen när jag släppte ur dem. Det kan ni se på en del av fotona, så snabbt de blev våta och smutsiga.
Sally älskar som sagt att leka med dem men när hon vill ha lite paus hoppar hon upp på en bänk i trädgården – se foto. Än har valparna inte fattat att de faktiskt skulle kunna ta sig ner för trappan och undersöka trädgården. De har ju varit där en kort stund för någon dag sedan men de har inte fattat kopplingen. Är säker på att det bara händer rätt vad det är. De har annars utvecklats mycket mentalt den här veckan tycker jag. Alla kommer som ett skott när jag visslar på dem och de är mycket pussiga när man tar upp dem. Men det är en hel del syskonbråk också som låter högre än tidigare, det är fullt normalt. Tikarna som åt skruttigt har tagit sig i kragen och äter bättre nu. Det är oftast de livligaste och mest nyfikna valparna som gör så här – de kommer av sig i ätandet hela tiden, än ska de titta vad de andra gör, än hör de något ljud som måste kollas eller så måste man iväg och göra sina behov mitt i måltiden. Det blir säkert bättre i det nya hemmet då det är lättare att ha tyst och lugnt vid måltiden, det var positiva rapporter jag fick från förra kullen att det lossnade ordentligt efter någon vecka.
Till helgen ska vi ta enskilda foton på dem och jag ska – äntligen säger nog några – bestämma mig för vilken valp jag tror passar bäst i vilken familj. Det är verkligen små skillnader i temperamentet och det är ingen som utmärker sig som ”värsting” eller ”blyger”. Några är utställningsintresserade och då tittar vi lite mer på de exteriöra detaljerna och till hjälp där får jag Jens som äger pappa Pipes. Vi laddar alltså för sista veckan då ”valppaketen” med mat ska packas och valparna ska göras i ordning för veterinärbesöket på tisdag. Jag kan inte riktigt förstå att det snart är dags för dem att ge sig av!
Här kommer veckans foton och film från ett av besöken:
En ny vecka har lagts till handlingarna och den har inneburit mycket nytt för valparna. Först flyttade de till det större rummet bredvid med större hage och betydligt större utrymme utanför. Det tyckte de mest var skoj, många nya leksaker att upptäcka, en tunnel att krypa igenom och annat att klättra upp på. Den andra stora nyheten var att komma ut första gången! Veckan har ju bjudit på mycket sol och att det i början var lite kyligt gjorde dem inget. Jag blir lika förvånad varje gång valpar kommer ut första gången att de inte reagerar mer – jag tänker att det måste vara så många nya syn- lukt- och hörselintryck att de skulle bli vimmelkantiga. Men nejdå, det tog bara någon minut så skuttade de runt och hälsade på några av besökarna som haft möjlighet att komma under veckan. Idag torsdag var det så skönt ute så de tog också sin middagsslummer ute. Sally är med dem av och till när hon känner för det. Hon ger inte di så ofta längre och de accepterar det, men hon tycker om att vara med dem ibland ändå.
Apropå mat verkar det upprepa sig som det var i Nikkeis kull – alla killarna har galen aptit medan tikarna nu tycker att mat är överskattat. Jag fattar faktiskt inte varför det blivit så, har inte varit med om det i några andra kullar. Idag verkade det sprida sig för en av killarna gick också ifrån fast det fanns mat kvar. De har fått prova olika slags torrfoder nu och även det nya frysta färskfodret från Bravo. Till och med jag tycker att det luktar gott men för tjejernas del gjorde det ingen större skillnad. Nikkeis valpar blev ju bättre på att äta i 7:e veckan så jag hoppas det vänder för den här ligan också. På en av bilderna ser ni hur det såg ut första dagen i nya hagen, där alla praktiskt taget ligger i matskålen…
Klorna har klipps igen och ny dos med avmaskningsmedel har de fått. Jag har också börjat träna dem att vara på bord en och en för att de ska vara vana att bli hanterade. Då blir det också en gosestund med var och en, de är verkligen pussiga! Jag ser inga riktigt stora skillnader i temperament än, de gånger det är skillnad är det mer slumpen och inget jag kan säga är typiskt för just den valpen. Det hinner hända mycket fram till 8 veckor! Nu är största bekymret om vi ska slippa regn i helgen när några av valpköparna kommer på besök. För att få lite skydd var jag idag iväg och köpte ett tält, ja ett sådant med bara tak men ändå. Jag hoppas det ska ge lite skydd så vi inte blir alltför våta. Problemet blir nog att försöka hålla valparna inom området 3 x 6 meter 🙂
Här kommer film från när de varit ute och en hög foton!
Jag som trodde att det här gänget skulle vara lugna fram till i helgen när de är 5,5 veckor och Nikkeis valpar åkt – men tji vad jag bedrog mig 🙂 De är verkligen ett aktivt gäng som kräver mer och mer som just den här veckan har varit svårt att hantera då jag också haft fullt upp med Nikkeis kull. Nu börjar dessa åka så från söndag blir det fullt fokus på Sallys små.
Vi tog enskilda foton på huvudena när de var 4 veckor och en dag, tack Lotta för hjälpen! Jag tycker valpar är så otroligt söta just vid 4 veckor, då först börjar man också kunna se lite skillnader i uttryck även om det kommer att ändras i takt med att de växer såklart. Aptiten på livet är stor och aptiten på mat är också strålande – de äter nu valpfoder 2 ggr på dygn och jag tror att jag snart måste börja med 3. Sally är som vanligt tålmodig men går inte och ger dem di lika ofta som tidigare. Efter att jag klippt klorna ännu en gång tyckte hon det var mer ok ändå. De börjar bli så sociala och ”svarar” när man pratar med dem, både med ljud men verkligen med hela kroppspråket, svansen går som en propeller och ibland lite väl högt upp också. Ibland är lite höga svansar en balansfråga så jag hoppas de lägger sig så småningom. De har nu också dagligen fått komma ut utanför valphagen men man måste verkligen vara med för nu stresstestas inredningen (och mina fötter!) som ni kan se på filmen!
Det blir inte mer text den här veckan och inte så många foton heller av förklarliga skäl. Jag lovar att det blir bättre framöver! I stället för foton blir det en längre film i stället som avslutas av barmhärtighetsskäl 😉
Nu flyger tiden iväg minsann! Lika förbluffad blir jag för varje kull så fort utvecklingen går. Ena dagen hänger valparna på kanten till valplådan, vilket är ett tecken att de vill utforska mer av världen, och bara någon dag efter springer de överallt i den lite större hagen som de nu fått. Det är mycket framåt valpar som redan första natten tog sig över tröskeln vid hagens grind så på morgonen dagen efter hittade jag de flesta lite varstans i rummet 🙂 De viftar på svansen när jag kommer och meddelar högt och ljudligt när de är hungriga, både för att kalla på mamma och på mig. Vi bara lyder… De äter nu valpfoder uppblandat med köttfärs 2 ggr om dagen men man kan inte säga att de har något vidare bordsskick, se film. Sally gör vad hon kan för att hålla efter att de är rena men när valpar börjar äta riktig mat och inte bara diar så brukar tikarna tröttna och Sally tittar lite uppgivet på mig. Hon är annars en mycket renlig hund som älskar att slicka både sig själv och andra grundlig. Nu står Sally enbart när hon ger di och det är mycket smidigare då alla får plats, nåja efter lite kämpande om att få tag i bästa spenarna förstås.
Registreringen till SKK är inskickad och har kommit i retur så nu har de fått sina officiella namn. Temat är ju 100 vilket kommer sig av att detta är kull nr 100 som jag fött upp. Att det sedan visade sig att Sally´s finska namn ”Sata Salamaa” betyder ”100 blixtrar” var ju ett bra tecken. Men eftersom alla mina valpar har engelska namn blev det så här:
Hanar:
Beeline One Hundred Whistle Blows
Beeline One Hundred Lightnings (efter Sally)
Beeline One Hundred Balloons
Beeline One Hundred Hello World
Tikar:
Beeline One Hundred Good Luck Heart
Beeline One Hundred Hip Hip Hurray
Beeline One Hundred Kiss And Go
Beeline One Hundred Classic Dreams
Här film och foton från veckan:
Jag måste börja med att be om ursäkt att detta är något försenat men att det också blir kortare än tänkt. Orsaken är att vi fått covid i den närmaste familjen (dock inte i vårt hus) med allt som följer av oro och praktiska saker att lösa. Vi får hoppas att allt går väl.
Valparna har flyttat från mitt sovrum till valprummet nere i källaren så nu har de och Sally eget rum. Och nu har de öppnat ögonen! I och med det blir det genast mer liv och rörelse i valplådan. För varje dag upptäcker de mer och mer, speciellt varandra. Med ögonen kommer också att de börjar höra och det snappar de upp snabbt, om jag pratar med dem när jag kommer in i rummet far de upp med fart och gnäller/piper. De har börjat få mat i form av köttfärs blandat med valpfoder och maken till matglada valpar! Så de har kopplat ihop med röst med mat redan vilket innebär att så snart de hör mig tror de att det är matdags 🙂 Men än så länge är det mamma Sally som står för den mesta maten. Under veckan har hon gått från sittande till att jag såg i morse att hon stod upp. Inte konstigt eftersom de växt så mycket så de får helt enkelt inte plats annars. Första kloklippningen är gjord för att skona Sallys juver och idag står första avmaskinen på schemat, det brukar inte vara så uppskattat då det är en flytande vätska som antagligen inte smakar hallon 🙂
Idag ska jag boka in nästa veckas videomöten med de kommande valpägarna och valparna ska få komma ut på golvet utanför lådan för första gången. Återkommer med rapport kring det!
Här film och foton från veckan:
Den andra veckan brukar vara en av de lugnaste för både mamma hund och för mig som uppfödare och så har det varit här också. Det är verkligen bara sova och äta och växa som gäller för valparna. Sally som haft valpar tidigare kör däremot en helt annan metod när hon går till dem än den vanliga. Den vanligaste är att de går in och lägger sig och medan valparna stökar med att hitta spenarna såm brukar mamman slicka dem och göra toalettbestyren. Först när det är klart brukar de sträcka ut sig ordentligt så alla kommer åt. Sally går in och börjar stående att slicka igenom alla – med den följden att alla ålar runt och letar efter spenar pipande och helt förgäves. Efter att ha kört ytterligare ett varv och rört om i grytar lägger hon sig äntligen. I slutet av den här veckan har hon också börjat sitta och ge di som ni ser på fotot. Det funkar ju fint också – om man bara sedan inte pallar med att sitta utan lägger sig ner på hela högen… Hon är en luring den där Sally! Nåväl gott om mjölk har hon nu och valparna börjar bli knubbiga och goa. Idag har jag förgäves försökt se om någon hade börjat öppna ögonen och öronen som de gör kring 14 dagars ålder men inget tecken än. När de väl öppnat blir med mer liv i lådan!
Jag fick en fråga om valparnas namn och temat på kullen var spikat innan födseln. Det här är min kull nr 100 (!) och Sallys finska namn Sata Salamaa kan översättas med ”hundra blixtar”. Vilket sammanträffande! Eftersom jag alltid har engelska namn blir då temat ”hundred” och alla valpar kommer i stamtavlan att heta Beeline One Hundred…och så något ord till. Filar på dem och det ska nog vara klart till nästa vecka.
Nu är det spikat vilka familjer som ska få en ny familjemedlem framöver och jag har ju pga corona prioriterat de i Skåne. Det blir bara ett enda undantag och det är att en tik ska till Växjö men det räknas nästan som hemma för mig, jag och mina tidigare hundar bodde ju där under många år. Snart dags att planera in videomöten med alla – ska bli kul att träffas även på det sättet.
Här en film där valparna springer omkring fast de inget ser och sedan några foton:
Sally började visa tecken på att valpningen var på gång på kvällen den 9 februari. Hon var också lite orolig under natten så jag var säker på att hon skulle komma att valpa under dagen den 10. Det är ju mycket bättre med valpning på dagen, lättare att hålla sig vaken! Men sedan lurade hon mig för den första valpen föddes inte förrän kl 17.25. Det gick sedan snabbt och lätt för de 8 att göra entré och kl 23.00 var alla födda. Men sådant är svårt att veta så som uppfödare måste man vara vaken ytterligare några timmar för man vet inte om det kommer någon eftersläntrare. Så klockan blev nog 3 och lite mer när jag äntligen kunde somna 🙂
Valparna var alla pigga och tjocka från start men Sally hade lite feber de första dagarna som gjorde att hon var orolig och hade svårt att ligga still. Det är inte helt ovanligt men lite jobbigt då valparna ju helst vill ligga hos sin mamma hela tiden och förvinner hon så piper de. Men på tredje dygnet var Sally piggare och sedan dess har det varit lugnt och tyst som det ska vara. Den här första tiden är det mycket eat, sleep, repeat så det finns inte så mycket annat att göra än att serva Sally med mat och att sitta och titta på de små och förundras. Bland fotona så finns det ett par på enskilda valpar där de bara är någon minut gamla och ni kan se skillnaden några dagar senare att de inte längre är lika rosa om nosen t ex.
Jag försökte ta foton på de fyra hanarna och de fyra tikarna separat men de var inte riktigt med på noterna utan kröp omkring hela tiden. Men en lite blick ger det kanske i alla fall, det kommer att komma mer foton och även film framöver!