Det är redan dags att säga farväl och lycka till – både jag och Iza har svårt att slita oss från dessa ljuvliga pojkar. Tack för den här tiden och att vi fick ha er till låns!

Beeline Standing Invitation

“Mozart” Ägare: Bror-Tommy Sturk och Åsa Schiller, Valdemarsvik

Beeline Standing Salute

“Ville” Ägare: Linda Ahlman, Löddeköpinge

 


Veckorna har fått i rasande fart så här kommer en sammanfatting över perioden när pojkarna gått från små valpar till stora valpar som snart ska ge sig ut i stora världen! Den första stora förändringen var att det var dags att lämna valplådan och flytta till en större hage. Det var ju superspännande med många leksaker och yta att skutta och röra sig på. Mamma Iza tyckte också det var så mysigt att vara där så hon ockuperade deras korg mycket. Bara några dagar senare fick de också ett separat lekutrymme i rummet bredvid – så lyxigt har aldrig några av våra tidigare valpar haft det men är man bara 2 så blir man extra ompysslad 🙂 I det rummet finns det tunnel som är kul att krypa igenom och det finns en spegel så man kan tro att det är fyra valpar där, ha ha!

Klor har klippts varje vecka och vi har tränat på att vara på bord och bli ompysslad och hanterad. Äckligt avmaskningsmedel har också stått på menyn. En första trimning av rufset kring öron och hals har det också blivit och efter att ha slingrat sig lite så satt de faktiskt stilla riktigt duktigt. Sedan var det dags för det mest spännande av allt – ute för första gången! Det är alltid roligt att se deras reaktioner på det. Första gången var de bara på vår altan och det tog inte lång stund innan den var inspekterad. Andra dagen var de i trädgården och upptäckte gräset under tassarna – wow! Nu springer de omkring i rabatter och jagar varandra hej vilt. Vi har också haft träning att gå i trappan mellan altan och trädgård. Den mindre killen klarade det galant på första försöket men det är inte alltid störst är bäst. Den större pep och skrek på hjälp innan han tog modet till sig att inte bara klättra upp utan ned också. Den alla bästa leksaken av alla? Det är mamma. Iza har verkligen älskat de här valparna och vill vara med dem hela tiden. Två valpar sliter ju inte så mycket så hon har verkligen njutit av dem, så pass mycket så jag är lite orolig hur det kommer att gå när det är dags för dem att åka.

Det är verkligen trevliga valpar de här – nyfikna och modiga utan att vara dumdristiga tar de sig an allt nytt. Idag åkte de bil för första gången och det blev några mil på såväl motorväg som skumpig grusväg och ett kort besök på ett för dem obekannt ställe. Inte ett ljud sa de under bilfärden och på det nya stället hittade de snabbt pinnar att bära kring med och annat kul. De är så lugna och trygga och det känns skönt i uppfödarhjärtat.

Det enda lite tråkiga är att den större valpen som var tingad sedan tidigare tyvärr inte kan säljas till den personen då de var utställningsintresserade. Han har en mindre defekt som inte påverkar honom som sällskapshund men han får inte ställas ut tyvärr om det inte rättar till sig och tyvärr finns inga garantier för det. Så vi söker nu ett annat hem åt honom – är du intresserad så kontakta oss! Här nedan följer en rad foton från de senaste veckorna ( den något större Invitation har lite bredare vit bläs än Salute, så skiljer du på dem):

 

Den senaste veckan har det börjat hända saker! Det största och viktigaste är nog att de öppnat ögon och öron. De har varit senare än genomsnittsvalparna i detta och med den mindre killen började jag nästan bli lite bekymrad då han vid 3 v ålder bara hade öppnat ett öga. På kvällen tänkte jag att jag får nog åka till veterinären för hjälp, men valpis måste ha känt vad jag tänkte för på morgonen plirade han på mig med två ögon 🙂 När ögonen väl är öppnade blir de mer medvetna om omvärlden och det är mycket som ska undersökas. Det är leksaker och det är också att upptäcka att det finns en värld utanför valplådan. För varje dag blir de allt modigare och snart är det nog dags att flytta från det här rummet till ett annat där de kan få en stor valphage i stället.

Mamma Iza är fortfarande hos dem ganska mycket, hon älskar att ligga och gosa med dem eller att ligga en bit ifrån och bara ha koll på dem. Sedan är hon mycket intresserad av valparna nu får MAT 🙂 Först var det köttfärs med äggula och det har successivt kompletterats med speciellt torrfoder för valpar. Den större av valparna har glupande aptit vilket har gjort att han växt ifrån ännu mer den här veckan. Den mindre killen slickar, tar en bit och tuggar och tuggar så det tar lång tid att få i sig något. Det känns egentligen som han är en vecka efter i ålder och det kanske han är – äggen kan befruktas vid olika tidpunkter och det kan medföra att någon valp är mindre och senare när de föds. Men på sikt tar de alltid igen det så det är inget att oroas över.

Jag har bett mina annars kreativa barnbarn att ge valparna några fina namn som vi kan kalla dem men inget förslag har godkännts av samtliga så än så länge är det valp 1 och 2. Dock har jag skickat in registreringsansökan till SKK och där heter den större nu BEELINE STANDING INVITATION och den mindre BEELINE STANDING SALUTE. Som ni förstår har de fått “Standing” efter pappa. Här kommer nu ett axplock av foton från veckan som gick:

 

 

Dessa veckor kan enklast sammanfattas som : Eat, Sleep, Repeat 🙂  Valparna växer och växer och båda två utifrån sina förutsättningar. De är båda ganska tjocka valpar men fortfarande är hanen med den smalare bläsen något mindre än den med den bredare bläsen. Det kommer han att växa igen, den genetiska tillväxten kan aldrig påverkas genom att de äter mycket, de får den storlek som är förprogrammerad. Iza är en mycket duktig mamma och ligger hos dem mycket fortfarande vilket gör att mjölkbaren är öppen i princip när de önskar det.

Det mest normala för springervalpar är att öppna ögonen vid 2 veckors ålder men de här killarna lät vänta på sig. I torsdags, bara en dag innan de skulle bli 3 veckor hade de bara öppnat var sitt öga men så precis på 3-veckorsdagen kom det sista också. Jag tror inte jag någonsin har haft valpar som öppnat så sent, dock har det ju ingen betydelse. Nu har de också fått sin första smakportion av nötfärs med äggula och även det satt fint.  Det är för det mesta väldigt lugnt, tyst och fridfullt i valplådan och jag drar mig till minnes att just valparna efter Owens pappa (jag hade 3 kullar med honom) var ovanligt tysta. Sådant kommer man ihåg! Nu ser vi fram emot en mer aktiv period och jag filar som bäst på de namn de ska registreras som. Något med Stand eller Standing efter pappa tror jag det blir… Här kommer en omgång foton från veckorna:

 

Ingen dräktighet och valpning är den andra lik tycks det. Iza blev tidigt tjock om magen så vi brydde oss inte om att göra ultraljud som man kan göra vid 4:e veckan, det var inget tvivel om att hon var dräktig. Någon vecka senare blev Nikkei svårt sjuk i en mag-tarminfektion och fick ligga på djursjukhuset några dagar. Med facit i hand så var det sannolikt en bakterie som slog till och vi tror att även Iza fick den även om hon inte blev så sjuk, dock kräktes hon en gång. Men hon hade flytningar i ca en vecka vilket tyder på att hon kastade foster och efter det växte inte magen som den annars borde ha gjort. Det var därför inte så förvånande att det enbart var 2 valpar som såg dagens ljus sent på kvällen den 2 augusti. Iza födde dem lätt med ca 2 timmar emellan och vi är glada att få hälsa dessa fina pojkar välkomna till världen! Självfallet är vi lite besvikna över att det inte blev fler och i alla fall någon eller några tikar när vi även hade planerat för att behålla en tik. Det är inte alltid lätt att vara uppfödare och planera sin avel när det inte går som tänkt!

Här kommer några foton på Iza och hennes valpar, en resp två dagar gamla:

 

 

 

 

Pin It on Pinterest

Share This