Fjälldrag med springer

FJÄLLDRAG MED SPRINGER

I trakter där tuffa polarhundar och snabba fågelhundar används framför släde och pulka genomförde jag en 30 mil lång fjällfärd med hjälp av mina två springrar.

Nog följdes jag av lite undrande blickar och höjda ögonbryn när jag den 10 mars startade från Abisko söderut. Pulkan var lastad med 38 kg. Mat till hundarna och mig, spade, renhudar, vindsäck och alla de många prylar som behövs på en riktig långtur. Själv bar jag bara en lätt ryggsäck med lite kläder och rastplagg. Föret var medelsnabbt och det visade sig snart att hundarna sprang mycket fortare än jag kunde åka skidor. Så det var bara att koppla draglinan till pulkan och på så sätt gjorde vi 7-8 km i timmen, vilket är dubbelt så snabbt som en vanlig skidåkare med packning brukar färdas.

Hundarna var fantastiska! De arbetade med glädje och sprang glatt upp till tre mil per dag, utan att vara nämnvärt trötta vid dagsetappens mål. De pulsade i djupsnö, satte spjärn i branta uppförsbackar och hade svårt att hålla tassarna i styr på Vistasjåkkis från snö blanksopade is. Men de var alltid lika glada och framåt. Trassligt kunde det dock bli om unga Simon – ledarhunden i spannet fick för sig att stöta ripa i björksnåren. Då fastnade hundar, pulkan och jag ofelbart i en enda röra – snabbt och grundligt!

Hundarna var till synes helt okänsliga för kyla – som kallast var det -29 – hård vind och tätt snödrev. Vid något tillfälle i en lång utförslöpa då jag hade kopplat loss draglinan, försvann spannet för mig i snöröken – det blåste omkring 15 s/m medvind och sikten var urusel. Jag befarade att hundarna hade kommit på en hängdriva eller fallit i en bäckravin. Dessbättre oroade jag mig i onödan. Rätt som det var skymtade jag hundarna sittande på sina bakar och undrade vart jag hade tagit vägen. Återföreningens glädje var helt ömsesidig! Den 25 mars var vi åter i Abisko. Pulkan var många kilo lättare och de sista milen hade vi färdats riktigt snabbt.

Hundarna var 16 månader och 2,5 år gamla och hade tränats här hemma i snöfattiga Skåne framför en vagn – en tvåhjulig ombyggd cykelkärra. Det som jag här har berättat öppnar kanske nya perspektiv för andra springerägare. Är hunden bara vältränad och förberedd och försedd med stabil välanpassad sele är det här inga konstigheter!

Lotte Herrosé

Epilog:

Lotte fortsatte att åka fjällturer i flera år med sina hundar Simon och Miesak (BEELINE PIECE OF PEPPERMINT och BEELINE MIGHTY MIESAK). Nu finns både hon och hennes älskade hundar i himlen, där de säkert både jagar och kör så snön ryker!