Min flickvän har bulimi

ncEjG9pcA

guiness14arMin flickvän har bulimi!

Författat av Guinness, BEELINE WHITE GOLD

Jo, det måste vara så. Jag har i och för sig aldrig hört talas om att hundar kunde drabbas av denna åkomma, men någon måste ju vara först. En av mina flickvänner heter Zaza (jodå, det finns fler, jag har ett rymligt samvete). Zaza är en helt bedårande Springerdam med några år på nacken, den grånande nosens charm och mycket värdighet. Utom i ett läge – när hon känner lukten av mat. Då försvinner all form av stil och dignitet. Hon blir som besatt. Jag är helt övertygad om att det måste vara bulimi för värre ätstörning har jag nog aldrig sett. Nu är det dessvärre så att hon inte alltid är så petig med vad hon sätter i sig och konsekvenserna blir naturligtvis därefter.

Zaza äter allt, och då menar jag verkligen allt! Det behöver inte på något sätt vara mat, det går lika bra med råttgift eller krukväxter. Någon större gourmé kan man knappast anklaga henne för att vara. Snarare en matmarodör. Otaliga är de stekar som försvunnit från matbordet och oräkneliga är de chokladkakor hon snott ur mattes handväska. Att choklad är giftigt för hundar har Zaza aldrig hört talas om. Hon bara slickar sig vällustigt om munnen och tittar lystet efter mer.

Ibland när Zaza’s Matte och Husse är bortresta bor hon hos mig. Jättemysigt tycker jag. Det vet jag att hon också tycker även om hon ibland kan bli lite kylig i tonen när jag vill gulla. Trots sin aktningsvärda ålder är det bra krut i Zaza och hon hänger glatt med på Mattes alla upptåg. Till och med att måla klubbstuga har ingått i programmet. Matte var väl inte helt överförtjust när hon doppade sin långa vackra öron i färgpytsen men så länge hon lät bli att tugga i sig något hade Matte överseende men det mesta. Men det kunde ju vem som helst räkna ut att det inte skulle vara så länge!

Väl hemma igen efter långpromenad i skogen tyckte Matte att vi skulle vara trötta och nöjda. Ja, det vill säga efter det att vi fått mat alltså. Zaza glömmer man inte bort så lätt när det är matdags. Hon sparkas nämligen! Sparkar hon inte på Matte så duger skåpsluckor lika bra tills att maten serverats. Äntligen lugn och ro suckar Matte och kastar sig över spisen och börjar förbereda middagen till gästerna som snart skall komma. Det går i en flygande fläng och snart puttrar det i alla kastruller. Zaza kastar blickar mot spisen som säger att hon inte fått mat på minst ett halvår. Hon genomskådas lätt och matte fräser något om odrägligt matvrak. Zaza lunkar från spisen med hängande huvud, slokande öron och ledsna ögon. Och det säger jag bara – inga ögon kan vara mer ledsna än spanielögon. Matte är en hårdhudad typ och ler mest åt Zaza’s bedrövliga uppsyn. Jag bara skakar på huvudet och gonar ner mig i korgen.

Maten är under kontroll, nu gäller det bara att snygga till Matte och få henne presentabel. Målarfärg i öronen är inget som herrarna faller för! Med lacknaftan i högsta hugg börjas det. Helt plötsligt kommer Zaza travande – och slickar sig hysteriskt om munnen. ”NEJ, vad har du nu tuggat på”, skriker matte som börjar få en skärande röd stressfärg i ansiktet. Jag vet – Zaza har gått lös på mattes krukväxter. Jodå jag såg det, men jag tänkte att om hon är så sablars korkad får hon väl skylla sig själv. I ett sån’t läge är hon faktiskt värd ett rejält magknip! Matte far runt i lägenheten för att se vad som saknas och därmed ligger i Zaza’s mage. Till slut får hon syn på den f.d. krukväxten – då är det inte bara ansiktet som är rött, hela halsen är flammig och öronen ser ut som glödande kolbitar. Zaza har nämligen tuggat i sig en ”Prickblad”. För er som inte vet kan jag berätta att Prickblad är en grön växt med stora vackra blad och ett rejält frätande gift som definitivt inte är bra för små hundmagar.

Matte mumlar en hel ramsa med oanständigheter om hur korkade vissa varelser kan vara. Sen börjar stora underhållningen och jag sitter på första parkett! Matte ska försöka få Zaza att spy. Första försöket blir ganska lugnt – Zaza sitter lugn och helt ovetande om vad som ska hända. Då stoppar matte ner handen i halsen på henne, sen är inte Zaza lugn och ovetande längre! Hon gör sitt bästa för att försöka fly men det lyckas inte så bra och till slut släpar matte ut henne från gömstället under sängen. Efter ytterligare några försök är Zaza vansinnig. När inget annat hjälper biter hon igen käkarna om mattes hand med kvinnlig beslutsamhet. Jag stoppade tassarna i öronen för att slippa höra. Kraset från benen i handen fick till och med matte att inse att det här inte var någon effektiv metod.

Nästa variant blir saltlösning, det är nog det enda jag sett som Zaza inte gladeligen svalt. Så fort matte hällt in lite i mungipan skakade Zaza på huvudet så saltvattnet yrde värre än i den ruggigaste höststorm på Östersjön. Efter lång och tapper kamp har Zaza fått i sig vad hon ska och det följer ett par minuter av spänd och nervös tystnad. Sen börjar Zaza spy. Först på kontorsmattan, sen på vardagsrumsmattan, sen på hallmattan och sist en liten sur skvätt på sovrumsmattan. Tack gode gud suckar matte, alla Prickbladsblad är uppe. Och som en liten tröst bland alla stinkande högar i lägenheten hade hon ju iallafall missat köksmattan. Ibland får man vara tacksam för det lilla!

Matte är genomblöt av svett och ser mest ut som om hon sprungit ett maratonlopp. Vilken pärs! På spisen puttrar det fortfarande i grytorna. Matte tittar trött mellan mat och hundspyor. Sträcker sig sen efter telefonen och börjar ringa runt till gästerna – middagen är inställd! Zaza serveras lite grädde för att magen och tarmarna ska skyddas. Hon slickar girigt i sig och har redan glömt att hela hennes matsäck just levt ett synnerligen farligt liv. Efter grädde och massor av vatten är Zaza rätt medtagen och går raka vägen till min korg och lägger sig och somnar.

Äntligen kan min älskade matte bry sig om bara mig. Trodde jag. Nu ska det skuras och vädras mattor, tvättas salt från väggar och tak, tas hand om maten som stått alldeles för länge på spisen. Till slut knuffar jag in matte i duschen så hon får tvätta bort den stickande lukten och fräscha till sig. Zaza sover som en stock och på gamla damers vis släpper hon lös en och annan högljudd snarkning. Lugnet börjar lägga sig och till slut kan till och med matte och jag få lite mat i oss. Zaza kommer lunkandes och lägger sig under bordet. När hon hör ljudet av bestick som skramlar vaknar hon givetvis till. Hon lyfter på huvudet och öppnar munnen till vad som ser ut som en rejäl gäspning. Det var det inte. Ut kommer en sjö av magsyra, vatten och grädde på, jo just precis: köksmattan.

Efter den här helgen måste jag faktiskt erkänna att Zaza tappat lite av sin attraktionskraft i mina ögon. Jag är inte på något sätt pimsig eller pjåskig men nå’n måtta får det faktiskt vara. Numera umgås vi på en något mer kamratlig nivå och jag lägger istället in mina charmoffensiver på lite yngre förmågor med mer balanserade matvanor.

Med vänliga voffar
Guinness

PS Att ge salt (1 msk/10 kg kroppsvikt) kan vara ett sätt att få oss hundar att kräkas. MEN innan ni hussar och mattar ger oss hundar salt måste ni kolla så att det finns en doktor i närheten. Det är nämligen så ruskigt att om vi inte kräks upp saltet kan vi istället få koksaltförgiftning. Jag vill också passa på att berätta att min matte hade ett antal kontakter med Zaza’s doktor under den här kvällen. Zaza fick fasta ett par dagar och se’n var hon pigg och på hugget igen.

Tass på er.

©  Karin Nilsson